ANNIE RAPP

Mysig dag det här!

Jag började dagen med att kolla igenom kommande kollektioner med jobbet.

Sen promenerade jag på stan och myste ett tag.

När jag kom hem så satte jag på julmusiken på högsta volym och bakade muffins med choklad på. Julkänlsan har börjat infinna sig, ja!

När jag och Bryan fikade innan så blev jag så känslig. Jag tänker på alla dom i jul som är ensamma, som inte har någon att fira med.

Jag tycker ju att julen är fantastisk och jag får hänga med mina nära&kära, men de finns ju dom som hatar denna tiden på året, som bara längtar tills det är över.

Under tiden jag fällde lite tårar över det, så lyssnade vi på Oh helga natt. Och då blev det ännu värre.

Då tänkte jag på min morfar som älskar den låter mest av allt. Och på att han bor på hem och att jag egentligen vill hänga med honom jämt, som förr.

Även fast jag vet att han blir äldre så känns det som det var igår vi var i Helsingör på minisemester.

Morfar är som jag, han älskar julen. Det är han som har gjort mina jular till vad dom är. Han har satt alla spår, visat hur man pyntar, berättat om tomten och lärt mig hur man får mest paket!

Min morfar är en underbar människa som tyvärr börjar bli gammal och jag vet att han har det bra på sitt hem och att personalen är fantastisk. Men jag kan ändå tycka så synd om honom, från att vara frisk och bo med sin underbara fru till att flytta in på ett hem där allt inte riktigt är som det man är van vid.

Jag oroar mig nog mest för att han känner sig ensam, och egentligen tror jag inte att han gör det för han sover massor och när han är vaken ligger han nog och funderar på oss.

Men jag är inte van att se dom åldras, de står mig så oerhört nära och jag måste nog inse att de inte kommer leva för evigt. Vilket är naturligt såklart.

Nu ska jag och B se film. Han är på världens flummhumör. Jag har skrattat så jag gråter. Skönt!

Godnatt