Himlen kan vänta"Livet är för dyrbart för att sluta leva", så skriver
George på sin blogg. Han är en av de drabbade som varit med i svt:s dokumentärserie, himlen kan vänta.
Milda makter vilka människor detta är! Vilken kämparglöd de har. De ger inte upp och de smittar mig och säkert många fler med sin livsglädje.
Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för, det slog mig när jag satt här och hulkade som ett barn under programmet.
Självklart måste man få deppa och tycka livet är sådär ibland, det gör nämligen jag. Men när jag ser ett sådant här program är det som att någon ger mig en bitch-slap och säger: "Annie, ryck upp dig. Lev livet nu och gör dagarna så bra du bara kan och förmår."
Jag tror att när man gått igenom en sjukdom som kan förändra ens liv totalt så tror jag att man tar tillvara på livet på ett annat sätt. Man oroar sig inte för småsaker och tänker inte allt för mycket.
Jag ska försöka ta tillvara på mitt liv jämt, så nu kör vi!
......
Den här veckan bor pappa hos oss, för det är möbelmässa. Mamma kommer i slutet av veckan och då blir det ännu mera mys.
I morgon är det jag som gör mässan.
Godnatt!
