Ja då sitter man i Värnamo, i mamma och pappas hus. inte riktigt enligt planerna.
Vi kom hem i lördags från Nybro och när vi kom hem hit tyckte mamma och pappa att vi skulle åka upp till akuten eftersom jag varit hängig så länge. Väl där så lyssnade han lite snabbt och så fick jag antibiotika. Sen blev det bara värre, febern steg, jag yrade, svettades, såg konsitga saker och på kvällen trodde jag på riktigt att jag skulle dö (typ). Jag gick och la mig för att sova några tilmmar innan bilresan till Köpenhamn och när mamma väckte mig så frågade hon,
-Kommer du kunna åka?
-Ja det är lugnt, jag blir bättre sa jag. Och bet ihop, kände mig som ett darrande asplöv.
När jag sen skulle gå på toa och klä på mig så svimmade jag och yrade. Då var jag så dålig så då insåg till och med jag att jag kommer inte kunna åka. Och så blev det. Jag och Bryan är hemma hos mina päron nu. De kom iväg och det är jag glad för.
Efter att de hade åkt så har dagarna följts av läkarbesök, prover, röntgen, mediciner och fantastisk hjälp av mammas vänner som är läkare! TACK!
Jag har lunginflammation, dåliga värden och är sjukskriven. Eftersom jag gärna vill bli frisk på en dag så var detta till en början skit. Men nu är jag otroligt glad att jag inte åkte iväg, det hade aldrig gått. Jag hade kollapsat. Som tur är har jag Bryan, han är guld. Han gör allt för mig. Ser till så att jag dricker och han bäddar om mig. Äter gör jag inte särskilt mycket men han lagar mat och pysslar. Detta blev en konstig vecka, men hälsan går först!
Jag har svårt att andas så nu går jag och lägger mig igen!
Adios
20090610
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vi får åka dit någon annan gång. Jag saknar dig!
Skicka en kommentar