Jag ska krypa ned under täcket och se film och B ska göra franska goda mackor.
Sådant gör mig lycklig!
Något som gör mig olycklig är flygolyckan där Stefan Liv omkom med hans hockeylag. Mina tankar går till alla nära och kära.
Igår var Frida här på middag och vi kollade på gamla bilder och pratade minnen.
Vi såg små ut då och hade ingen aning om vad som stod för dörren på ett konstigt skönt sätt. Nu är vi vuxna och måste ta ett helt annat ansvar.
Jag tycker nog det är bättre nu, för då var allt så osäkert och jag ville så mycket. Men jag kunde inte göra så mycket för jag gick i skolan och det enda jag ville var att komma bort från småstaden, (som jag idag gärna reser till för att få lugn och ro och framför allt umgås med mamma och pappa).
Nu jobbar jag, kan resa och unna sig. Jag kan sätta upp mål och nå dem.
Då var allt luddigt och dimmigt.
Är faktiskt glad att den tiden är förbi, jag ville vara vuxen och barn på samma gång, fast jag är också tacksam för att jag har gått igenom allt jobbigt under de åren och faktiskt lärt mig av det.
Dock skulle jag vilja backa åren för att få tillbaka mina nära och kära. Och jag hade absolut inte tackat nej till att familjen bodde närmre oss.
XOXO
1 kommentar:
Ja, det är den! Näst sista med! Jag håller verkligen med dig här i inlägget, tar mycket hellre dagen i nutid än då. :) Kram!
Skicka en kommentar