20111010

TOKIGT VA

Det är verkligen höst nu. Och jag gillar det!
Bryan håller på att fixa charkisar och jag har tänt massor med ljus.

Vi har varit Småland i helgen. Vi har myst massor men också fixat med mormors lägenhet och delat upp det mesta. Och det gick okej men kändes så overkligt. 
Jag fick med mig så fina saker som betyder så otroligt mycket. Sen tog jag lite mer av mormors kläder som doftar henne fortfarande som jag förvarar i påsar som jag luktar på väldigt ofta.

I natt när vi packade upp alla minnen så kom allt över mig. Att jag inte ska få träffa henne mer, och det gör så ont. Men jag skulle inte vilja ha tillbaka henne som sjuk, utan som frisk så klart. 

Idag på jobbet har jag låtsasgäspat flera gånger för att kväva gråten. Just nu är saknaden enorm och det måste den få vara.
Livet har ju tyvärr ett slut, men det gör så ont att inse när det är någon som betyder så mycket för en. Men jag bär med mig henne hela tiden och känner att hon är med mig.

Förutom fix i helgen har jag lyxat med långfrukost, hälsat på tvillingarna, ätit väldigt god mat, hängt med bästa familjen, läst, sett film, promenerat, hälsat på fina vänner, ätit ännu mer god mat, spelat spel och slappat. Tack för en grym hösthelg älskade familj!

Nu blir det bilder en masse.
I veckan ska jag höstpromenera, läsa min bok och mysa.


 Dessa goingar hälsade jag på i helgen. Jag dog!
 Hej hej!
 Härlig långfrukost en vardag är lyx.
 Charkisar.
 Pappa och bror.
De betyder så mycket att ha en så fin familj.
Jag har läst Keppler och myst vid brasan.
 Trion.
 Härliga mamma och jag.
 Man och fru.
Pappas goda mat.


XOXO

3 kommentarer:

Ayesha sa...

Fina bilder! Puss på dig! Jobbigt livet är ibland men också så vackert.

Anonym sa...

Tack själva älskade barn!

E sa...

underbara fina... usch ja, saknaden över en älskad är enorm.. och det måste få ta tid och sorgen kommer stundtals.. tänkte igår på min lilla mormor.. hon har det bra där hon är nu, utan sjukdom men visst vill man ha tillbaka henne, hennes goda mat, hennes dofter och konstiga uttryck, men nej.. det finns ej mer.. fina minnen får man omgärda sig med. Puss