Idag var det 1 år sen vi fick det hemska samtalet och hela livet förändrades på en sekund.
Livet är så skört.
1 år går väldigt fort och det känns som att det var jättelänge sen Glenn rycktes ifrån oss. Där och då trodde jag att livet skulle stanna för alltid.
Och jag kommer så väl ihåg hur orolig jag var för om jag skulle räcka till. Men det gjorde jag, med hjälp av alla nära och kära.
Och jag och B klarade det tillsammans. För han är en kämpe!
Och nu går vi genom eld ihop.
Jag beundrar hans familj och han själv att det ändå har gått trots alla motgångar och ledsamheter på vägen. Livet fortsätter trots att man inte tror det där och då.
Men man får någon slags energi och kraft och så kör man på ett tag sen bryter man ihop och sen får man ny kraft och så går det lite till.
2011 är inget år jag någonsin vill göra om. För det har hänt alldeles för mycket ledsamheter.
Men en sak är säker, jag har blivit en starkare människa och jag har vuxit ihop ännu mer med min man.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer alltid finnas där.
I glädje och sorg.
Du är mitt allt!
Idag har jag varit tvungen att jobba och det är flera gånger jag har fått svälja klumpen i halsen för att jag så gärna har velat hålla min man i handen som är hos sin familj. Men jag har hållt den
härifrån.
Glenn, jag saknar dig!
Och hoppas du har det bra på andra sidan. Hälsa de jag känner!
XOXO
