ALL THAT MATTERS IS LOVE!

Idag ringde jag min mamma när jag var på jobbet och då sa hon att hon och mormor var på akuten. Mitt hjärta stannade till. Ni som känner mig vet hur nära jag och min mormor står varandra. Vi ringer varandra två gånger om dagen minst. Vi hör ihop och så har det alltid varit. Jag har alltid varit mormors flicka. Och när jag hör på min mamma att hon är orolig blir jag ju också det.

Mormor har haft magsmärtor en längre tid och jag trodde ju direkt det värsta. Men som tur var så hade hon magkatarr och inte något dödligt.

Jag vet att min mormor inte kommer leva hur länge som helst, hon fyller 90 i november. Men jag är så bortskämd med att ha henne. Hon är så pigg! Hon är min trygghet och min förebild. Hon har så mycket historia bakom sig och har varit med om så mycket.

Det kanske är så att jag måste förstå att hon och jag en dag inte kommer kunna ringa varandra längre. Mamma brukar ibland försöka påpeka att mormor inte kommer leva tills hon blir 200 år och jag vet att det är så innerst inne. Men jag vägrar inse det. När en människa som är så pigg, förutom att hon har gluten, muskelvärk och är diabetiker, kan jag inte förstå att framtiden en dag kommer se annorlunda ut!

Så länge njuter jag av att ha henne nära och alla andra fina människor som jag får ha omkring mig.

Nu ska jag diska, hämta duntäcket och ladda för söndagsmys.

Love!