God kväll.
Idag regnar det som om himmeln vore öppen i Stockholm. Sådär kul, men ändå lite mysigt. Det är då man vill borra ner sig under en filt, se film hela dagen och äta godsaker!
Nu gör Bryan crepes och vi ska se klart en film. Kanske spelar vi lite yatzi också.
Jag känner mig lite tom inombords ikväll. Det är då det är fantastiskt att ha nära&kära. Tack!
Idag för två veckor sen begravdes min Farmor. Känns overkligt på något sätt. Även fast jag vet att hon var sjuk och att hon har det bättre nu så är det först nu jag börjar inse att hon är borta. Att varken farmor eller farfar finns kvar känns konstigt.
Det känns konstigt att alla blir äldre och att livet går åt ett håll bara. Det känns konstigt att min morfar som presenterar sig - Arne Strömqvist bäst på plan, bor på ålderdomshem nu. Han har alltid varit så pigg. Och det är han till viss del fortfarande, men visst är man 89 så får man väl vara trött, men jag vill ändå inte inse det. Och att mormor som fyller 90 i år är piggare än vad jag är, är helt fantastiskt. Men att hon saknar sin käresta/man/livskamrat går inte att missa. Och det förstår jag, att någon man levt med nästan hela sitt liv flyttar till ett ålderdomshem måste kännas konstigt.
Men om tur är har han det otroligt bra och trivs som fisken i vattnet. Och mormor kan göra utflykter och behöver inte känna sig orolig över att morfar ska ramla. Och de bor inte långt ifrån varann så det kan fortfarande hänga!
Min morfar har aldrig klagat, inte en gång sen han fick sin stroke. Han har samma humor, samma kärlek och samma värme omkring sig fortfarande. Det är guld!
Nu blev detta inlägg känsligt. Jag lägger ut lite bilder jag hittade på Fridas flickr som avslutning.
Ciao
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar