Drömmen om Elin.

Igår tog vi avsked av fina mormor. Det blev en ljus dag med härliga människor och mycket fina minnen av mormor.

Begravningen gick väldigt bra.
Drömmen om Elin spelades i början och min kära gravida vän Emy sjöng.
Men jag var nervös innan.
Mormor skulle gillat begravningen mycket!
Alla var där och jag kände att så många tänkte på oss.
Det var även ett jättevackert ljus på kyrkogården. Tror det var mormor som lyste på oss.

Jag skrev en text om mormor som lästes upp i kyrkan som jag tänkte lägga ut här.
Men först lite bilder.

Vår Mormor.

Mormor hade ett hjärta av guld. Hon var så otroligt rädd om mig och Johannes.

Jag brukade alltid ringa Mormor tio över fem när jag slutade jobbet för att prata livet, de gångerna jag inte kunde ringa på en gång kunde jag vara säker på att Mormor ringde minuten efter för att försäkra sig om att allt var bra.

Mormor var så omtänksam. När vi hälsade på henne med våra respektive så var det aldrig så att vi fick hjälpa till med disken eller något annat, utan hon ville alltid att vi skulle lägga oss med benen högt medan hon gjorde i ordning allt.

Hon hade även ett väldigt gott öga till Johannes hund Messi, det gick inte ett samtal utan att hon frågade om honom.

Mormor har alltid öppnat upp sitt hem för oss. Vi har fått vara där så mycket vi har velat. Och vi har varit där jättemycket, för det har varit som ett andra hem för oss.

Jag kommer ihåg när jag sov hos Mormor första gången och jag sa ganska snabbt att jag inte kunde sova. Då kliade hon mig på ryggen och höll min hand, och jag somnade direkt. Jag var så trygg med Mormor.

Under hela året sparade Mormor mynt till oss i en burk som vi fick på julafton. När vi skulle dela upp pengarna så det blev jämnt så kunde det ibland fattas 1-krona eller så men då la alltid Mormor till det som fattades så det blev rättvist. För var det något som Mormor var så var det rättvis. Rätt skulle vara rätt.

Mormor var som Morfar, hon klagade aldrig. Till och med nä hon fick den sjukdomen så klagade hon inte.

För någon vecka sen när hon var sängliggande på heltid så frågade Bryan henne,

-Hur är det Elin?
-Jo det är hopp om livet svarade hon och började fråga hur det var med honom i stället.

Det svider så i mitt och Johannes hjärta att hon skulle få den här sjukdomen. För hon var ju så pigg.

Hon såg inte ut som någon som skulle fylla 92 i höst. När hon var och hälsade på mig i Stockholm förra våren, så var det till och med en kollega till mig som sa, det kunde vara Gunnels storasyster med glimten i ögat.

Det känns så ofattbart tomt att vi inte kommer ringa varann mer, att vi inte kommer äta hennes enormt goda torskfilé som Johannes var väldigt förtjust i, att vi inte kommer prata gamla minnen mer och allt annat härligt som hört vår relation till.

Men Mormor hade en fin sista tid i livet, trots allt. Hon hade mycket besök och hon fick bo hos våra föräldrar vilket hon tyckte var toppen.

När Mormor blev sjuk så hade både jag och Johannes mycket samtal med henne och vi spelade in Mormors röst på band så att vi skulle kunna lyssna på det i framtiden.

Mormor var väldigt modern och hängde med i utvecklingen. Ett av samtalen som vi hade nyligen var om människors konsumtionsvanor och hon var väl insatt i att web-shoppingen ökar.

Vi kommer sakna Mormor så otroligt mycket. Hennes omtanke, kärleksfullhet, söndagssteken, generositet och hennes sätt.

Mormor har satt djupa spår i oss alla och det gör oss stolta. Mormor var den bästa Mormorn och vi är djupt tacksamma för allt hon gjort för oss.

Tack också för att vi fick vara dina bönebarn.

Nu bär vi med oss alla minnen med henne och låter hennes fina egenskaper följa med oss genom livet.

Vi älskar dig Mormor och tack för allt!
Dina barnbarn Annie och Johannes.